måndag 13 juli 2015

Recension: Etthundra mil


Författare: Jojo Moyes.
Genre: Roman.
Antal sidor: 384.
Utgivningsår: 2015.
Förlag: Printz Publishing.
Utläst: 11 juli 2015.

Info: Ensamstående tvåbarnsmamman Jess måste jobba dubbelt för att försörja familjen. IT-miljonären Ed har hamnat i en insiderhärva. Deras vägar korsas, och frågan är: kan de rädda varandra?

Mina kommentarer: En lite seg början men sen var jag helt fast. När jag fick ett bra lästillfälle var det väldigt svårt att sluta läsa. En så bra story och den blir aldrig tråkig. Det händer saker hela tiden som håller spänningen och intresset igång men det blir inte för mycket.

Betyg: 5.

onsdag 8 juli 2015

Pågående läsning: Sidan 200

Nu har jag läst ytterliggare 100 sidor. Så nu har jag kommit halvvägs. Det händer mycket hela tiden men inte så att det känns för trassligt. När jag hittar ett bra lästillfälle så vill jag inte sluta och den känslan har hängt i under hela tiden de senaste ca 100 sidorna. Hur ska det gå för alla? Kommer deras individuella och gemensamma problem att lösas? Hmm, jag tror att jag måste sätta mig med min bok så att jag får reda på hur det går...


måndag 6 juli 2015

Träffade rakt in i hjärtat

När jag läste som bäst kom jag till ett stycke som träffade rakt in i hjärtat. Jag kände igen mig i vartenda ord och varenda känsla. En av huvudpersonerna sitter och funderar på livet. Hon tänker på när hon va liten och hon fick aldrig någon bekräftelse på att hennes mamma älskade henne eller att hon va allt för sin mamma. Så när hon fick sin dotter skulle hon göra allt för att dottern skulle veta hur älskad hon va. Krama dottern ofta och säga att hon älskade sitt barn mer än själva livet.

Precis så var och är det för mig. Varenda dag gör jag allt för att mina tre barn ska veta att jag älskar dem mer än själva livet och att de är bäst vad de än tar för sig. Att även fast jag kan bli arg på dem så kommer jag alltid finnas där vid deras sida i livet. För allt detta fick inte jag när jag var liten...



torsdag 2 juli 2015

Pågående läsning: Sidan 114 i Etthundra mil


Nu har jag kommit till sidan 114 i Etthundra mil. Jag har lovat mig själv att ge alla mina olästa böcker en chans - 50 sidor för de lite tunnare böckerna och 100 sidor för tjockare. De första 50 sidor ungefär var lite halvsega men det var innan själva storyn drog igång. Nu är jag helt insvept i handlingen och personerna. Nattade barnen och jag plöjde säkert igenom 20-30 sidor bara där och jag vill inte sluta. Kommer nog inte att bli några problem att läsa de resterande ca 300 sidorna. Det känns så bra när jag hittar en sån bok! När jag läste de sista sidorna innan jag la undan boken förut fick jag en varm känsla i kroppen. Den där känslan man alltid strävar efter när man läser en bok. Då vet man att det är just en sån bok - en bra bok som man kommer läsa ut och kommer komma ihåg. 

Värmen som jag kände kom ifrån att huvudpersonerna började mjukna upp lite. De kände varann sen innan men hade ett stelt förhållningssätt mot varann och försökte att hålla sig undan från varann. Men tillslut accepterade de situationen och varandras närhet så de kunde började närma sig varandra. Åh jag vill veta fortsättningen nu!! Hur kommer detta sluta? Längtar till nästa lästillfälle.